Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`reträde substantiv ~t ~n före|­träd·et1sällan plur. rätt att komma i fråga i första hand samh.JFRcohyponymförtur ○spec. vid tjänste­tillsättning, för viss för­mån etc.kvinnliga sökande bör ha företräde till tjänsten○spec. äv. i trafikenrätt att köra före trafikant som kommer från korsande kör­bana SYN.synonymförkörsrätt normalt ska man lämna företräde åt for­don som kommer från höger○äv. i fråga om abstrakta före­teelserett an­geläget önske­mål som bör ges företräde fram­för an­dra(ha) företräde (till ngt) (framför ngn)sedan 1616till företräda 2 2ofta plur. god grund­läggande egenskap psykol.JFRcohyponymfördelcohyponymförtjänst 3 mång­sidigheten är hans främsta företräde○äv. om typiskt kvinnliga kropps­delarklänningen fram­hävde hennes fysiska företrädensedan 17993sällan plur. till­stånd till besök hos ngn betydelse­full person samh.SYN.synonymaudiens han begärde företräde hos lands­hövdingen(få) företräde (hos ngn)sedan 1738