Svensk ordbok 2009, webbversion

förföl´ja verb förföljde förföljt, pres. förföljer för·följ·er●följa efter (ngn eller ngt) i syfte att skada t.ex. för att spionera, fånga el. döda af.sesefölja 1 JFRcohyponymjaga 1 polisen förföljde bank­rånarnahon trodde hon var förföljd och såg sig o­roligt om­kring○äv. bildligtständigt ut­sätta för o­behag olik­tänkande förföljdes både i öst och västhan förföljs ständigt av de hemska minnenalaget är förföljt av o­turförfölja ngn/ngtsedan 1529jfr fornsv. forfylghia ’bevisa sin rätt; rätta sig efter’ Subst.:vbid1-161910förföljande; förföljelse