substantiv ~en ~ar
för·fatt·ning·en1samling rättsliga bestämmelser som anger hur ett land ska styras
samh.SYN.synonym1grundlagsynonymkonstitution 2
författningsdomstolförfattningsenligförfattningsändringenligt författningen av 1809 ägde konungen att allena styra riket○äv. om grundläggande bestämmelser för en organisation e.d.kyrkoförfattningsedan 1788till författa i en äldre bet. ’förordna, stadga’
2rättslig förordning eller lag
jur.lagar och författningarsedan 17093vanligen i sammansättn.
själsligt eller kroppsligt tillstånd
med.psykol.sinnesförfattningsjälsförfattningsedan ca 1765till författa i en äldre bet. ’ordna’
2författ´ning
substantiv
för·fatt·ninggå i författning om ngtbörja förbereda ngtngt formellt
kommunen har gått i författning om att bygga ett operahus i renässansstil
sedan 1779