Svensk ordbok 2009, webbversion

förgäng´else substantiv ~n för·gäng·els·en●det att natur­enligt upp­lösas och försvinna i fråga om materia, särsk. i religiösa samman­hang relig.tid.JFRcohyponymförintelse prästen vigde hans stoft åt förgängelsenskatta åt förgängelsen kasseras​ när teatern renoverades fick de gamla trä­bänkarna skatta åt förgängelsen sedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. forgangilse; efter lågty. vorgenknis ’under­gång’; jfr förgå, eldbegängelse Var stjärna, ack, var ett fängelse för tvivel, kval och förgängelse.Viktor Rydberg, Vadan och varthän (i Dikter, 1882)