Svensk ordbok 2009, webbversion

förgä´ta verb, pret. förgat undviks, förgätit förgäten förgätna, pres. förgäter för·gät·er●glömma åld.psykol.gamla, halvt förgätna ord och ut­tryckförgäta ngn/ngt/att+V/SATSsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. forgäta; av lågty. vorgeten med samma betydelse, eg. ’förlora upp­fattningen av’; nära besl. med gitta Subst.:vbid1-162093förgätande