verb förgicks förgåtts
för·gås●dö på grund av svåra yttre påfrestningar
NollJFRcohyponymgå under
många sjömän förgås på havet○äv. som överdriftde var nära att förgås av skrattförgås (av ngt/SATS)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. forgangas
Subst.:förgängelse