Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rgrund substantiv ~en ~er för|­grund·en●om­råde i rummet som är (eller tycks vara) närmast å­skådaren och där­för syns tydligast; särsk. betr. landskap, scen, tavla e.d. af.foto.konstvet.JFRcohyponymbakgrund 1cohyponymfond 1 en landskaps­bild med en björk i förgrunden○äv. bildligtcentral, upp­märksammad position förgrundsfigurförgrundsgestaltextrema sporter kom allt­mer i förgrundende sociala rättvise­kraven ställdes i förgrunden(i) förgrundensedan 1792efter ty. Vordergrund med samma betydelse