Svensk ordbok 2009, webbversion

förhåll´a verb förhöll förhållit, pres. förhåller för·håll·erfå (häst) att minska tempot med tyglarnas hjälp zool.när man gör halt an­vänder man de förhållande hjälpernaförhålla ngtsedan 1752jfr ty. verhalten med samma betydelse Subst.:förhållande, förhållning