Svensk ordbok 2009, webbversion

förhåll´a sig verb förhöll förhållit, pres. förhåller för·håll·er1ut­göra den faktiska situationen NollJFRcohyponymhänga samman hur förhåller det sig egentligen med hans sjukdom?förhålla sig SÄTTsedan 1636av lågty. sik vorhalden med samma betydelse 2bete sig på visst sätt komm.polisen förhöll sig av­vaktandehunden förhöll sig passiv○spec. i fråga om intellektuellt förhållnings­sätt till ngtvi har en speciell nationell tradition och den måste vi förhålla oss tillförhålla sig (ADJ) (till ngn/ngt)sedan 15493ha viss grad av om­fattning i en jäm­förelse ngt formelltmat.priserna på färskt och djup­fryst kött förhåller sig som 4 till 3○äv. all­männareha vissa egenskaper i jäm­förelse med ngt annat han under­söker hur det religiösa språket förhåller sig till an­dra språk­formerförhålla sig (till ngt) SÄTTsedan 1727Subst.:förhållande