Svensk ordbok 2009, webbversion

förhåll´ande substantiv ~t ~n för·håll·and·et1sam­spel mellan de viktiga faktorerna i ett visst samman­hang af.JFRcohyponymsaklägecohyponymomständighetcohyponymsituation idealiska förhållandenbesvärliga förhållanden rådde under loppetsjöarna försuras allt­mer, ett förhållande som inte till­räckligt upp­märksammas○särsk. betr. sociala och ekonomiska faktoreranställningsliknande förhållandenarbeta under slavliknande förhållandenhon kommer ur små förhållanden○äv. om mer konkret till­ståndhöjdförhållandenväderleksförhållandenkörkorts­utbildning under realistiska förhållanden(under ADJ) förhållandenunder inga förhållanden inte under några om­ständigheter​ ventilerna får under inga förhållanden vara helt stängda sedan 1809till förhålla i bet. ’bete sig’ 2sätt att fungera i ömse­sidigt ut­byte med ngn annan part el. mellan (flera) o­lika parter sociol.tid.JFRcohyponymrelation 2 Sveriges förhållande till främmande makter är gottförhållandet mellan makarna försämradesförhållandet mellan dikt och verklighet○äv. om enkel­riktad relationhon har ett gott förhållande till sina föräldrarhans ambivalenta förhållande till den moderna konstenhon har ett kluvet förhållande till sin hem­stad○särsk. om kärleks­förbindelsekärleksförhållandeett fritt förhållandeett utom­äktenskapligt förhållandehon hade ett förhållande med en gift manett förhållande (mellan ngra), ett förhållande (till ngn/ngt), ett förhållande (med ngn)sedan 18003om­fattning hos ngt i en jäm­förelse mat.JFRcohyponymproportioncohyponymrelation 1 förhållandet mellan de längre sidorna i triangeln är 3 till 2○spec. i en typ av ut­tryckhan var stor i förhållande till sin ålder○ibl. äv. icke-neutraltresultatet står inte i något rimligt förhållande till kostnadernaförhållandet (mellan ngra), (i) förhållande (till ngt)sedan 1744Beträffande plural­böjningen, se stilruta för ordförande.