verb förhörde förhört, pres. förhör
för·hör·de1fråga ut (ngn) i syfte att återskapa visst händelseförlopp
jur.jur.samh.förhöra vittnetpolisen förhörde honom om knivdråpetförhöra ngn (om ngt/SATS)sedan 1526av lågty. vorhören med samma betydelse; jfr höra
2kontrollera (eller befästa) kunskapsnivån hos
ngn; i visst ämne e.d.
pedag.hennes mamma brukade förhöra henne på läxanförhöra ngn (i/på ngt)sedan 1571Subst.:vbid1-162359förhörande;
förhör