Svensk ordbok 2009, webbversion

förhan´dla verb ~de ~t för·handl·ar●över­lägga i syfte att ut­arbeta överens­kommelse av kompromisstyp; vanligen om någor­lunda jämn­starka parter komm.samh.JFRcohyponymdiskuteracohyponymdryftacohyponymunderhandla regeringen vägrar konsekvent att förhandla med terroristerbo­laget förhandlar med fabriken om leveranser av stål○spec. i fackliga samman­hangenligt MBL har före­taget skyldighet att förhandla med facket○äv. försvagatdiskutera idéer e.d. det som förhandlades vid symposiet kommer snart i bok­form○ofta med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.fram, upp förhandla fram ett av­talförhandla upp lönernaförhandla med ngn/ngt (om ngt/att+V/SATS), förhandla (fram/upp) ngtsedan 1440öppet brev utfärdat av kung Kristoffer om löften till Åbo biskopsdöme (Finlands medeltida urkunder)fornsv. vorhandla; av ty. verhandeln med samma betydelse; jfr underhandla Subst.:vbid1-162129förhandlande, förhandling Låt oss inte förhandla av fruktan. Men låt oss inte heller frukta att förhandla.John F. Kennedy, inaugurationstalet 20 jan. 1961