Svensk ordbok 2009, webbversion

förhin´dra verb ~de ~t för·hindr·arlägga (av­görande) hinder i vägen för ngn el. ngt; särsk. för viss verksamhet el. ut­veckling NollJFRcohyponymhindracohyponymförebygga all o­behörig an­vändning av datorerna måste förhindrasi perf. part. oftasom har förhinder NN var ty­värr förhindrad att när­vara vid mötetförhindra ngn/ngt (att+V), förhindra ngn/ngt (från att+V), förhindra SATSsedan senare hälften av 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. forhindra; jfr hindra Subst.:vbid1-162220förhindrande