Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rhistoria substantiv förhistorien för|­hist·ori·en1det äldsta skedet i människo­släktets historia, som inte är känt genom skriftliga källor utan huvud­sakligen genom efter­lämnade före­mål o.d. tid.JFRcohyponymarkeologi sedan 18802samman­fattningen av tidigare händelser som ut­gör bak­grund till ngt händelse­förlopp tid.JFRcohyponymbakgrund 3 förhistorien till stor­strejken var följandeman måste känna till förhistorien för att förstå de in­blandades motiv(ngts) förhistoria, förhistorien (till ngt)sedan 1869