Svensk ordbok 2009, webbversion

förhoppning [-håp´-] substantiv ~en ~ar för·hopp·ning·en●(känslogrundad) tro på att ngt önsk­värt kommer att kunna förverkligas komm.JFRcohyponymhopp 1cohyponymönskan framtidsförhoppningen from förhoppningen få­fäng förhoppningen grundad förhoppningut­trycka en förhoppningin­gjuta förhoppningar i ngnpolisen har goda förhoppningar om att kunna lösa mord­gåtandet är min förhoppning att alla ska bli nöjdaminoriteterna fick se sina förhoppningar om frihet grusade(i/med) förhoppning (om ngt/att+V/SATS), förhoppningar (att+V/SATS)sedan 1555till fornsv. forhopa ’hoppas; vänta’; jfr hoppas