Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
för·län·ing·en●ngt som tilldelas en (mans)person mot att han gör krigstjänst för givaren
i samhälle av feodal typ; särsk. om område, slott, titel e.d.
histor.samh.tid.riksrådets förläningar i Finlanden förläning (till/åt ngn)sedan 1493Upplands Lagmansdombokfornsv. forläning