Svensk ordbok 2009, webbversion

förlö´pa verb förlöpte, förlöpt el. förlupit, förlöpt el. förlupen, förlöpta el. förlupna, pres. förlöper för·löp·er1ut­veckla sig på visst sätt tid.konferensen förlöpte enligt planerna○äv. i fråga om ren tidförflyta innan två månader hade förlöpt var de giftaförlöpa (SÄTT)sedan 1465brev från ärkebiskop Jöns m.fl. om förlikning med borgmästare och råd i Stockholm (Styffe)fornsv. forlöpa ’fara vilse; över­ge; förgå; av­löpa’; av lågty. vorlopen med samma betydelse 2över­ge ngt åld.Nollhan förlöpte hustru och barnhon förlöpte hemmetförlöpa ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-LagenSubst.:vbid1-163028förlöpande; förlopp (till 1)