Svensk ordbok 2009, webbversion

förli´ka verb förlikte förlikt, pres. förliker för·lik·erförmå att träffa överens­kommelse i godo särsk. vid regel­rätta förhandlingar, tvist o.d. komm.JFRcohyponymförsonacohyponymmedla förlika parternaförlika ngn med ngn/ngt, förlika ngrasedan 1376öppet brev utfärdat av Mats Gustafsson till biskop Nils i Linköping (Styffe)fornsv. forlika; av lågty. vorliken med samma betydelse, eg. ’göra lika’ Subst.:vbid1-162794förlikande, förlikning