verb förlikte förlikt, pres. förliker
för·lik·er●förmå att träffa överenskommelse i godo
särsk. vid regelrätta förhandlingar, tvist o.d.
komm.JFRcohyponymförsonacohyponymmedla
förlika parternaförlika ngn med ngn/ngt, förlika ngrasedan 1376öppet brev utfärdat av Mats Gustafsson till biskop Nils i Linköping (Styffe)fornsv. forlika; av lågty. vorliken med samma betydelse, eg. ’göra lika’
Subst.:vbid1-162794förlikande,
förlikning