substantiv ~en ~ar
för·lik·ning·en●överenskommelse i godo mellan tvistande parter
särsk. vid avtalsförhandlingar el. rättslig tvist
komm.samh.tid.förlikningen innebär en genomsnittlig löneökning på två procentparterna ingick förlikning för att undvika höga rättegångskostnaderförlikning (mellan ngra), förlikning (med ngn)sedan 1435Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. forlikning