substantiv,
best. f. ~, n-genus
för·lit·an●trygg förvissning
om ngns el. ngts tillräckliga förmåga, kvalitet e.d.
komm.JFRcohyponymförtröstancohyponymtillitcohyponymhopp 1
hon satte sig i skuld i förlitan på föräldrarnas generositet(i) förlitan (på ngn/ngt/SATS)sedan 1773