Svensk ordbok 2009, webbversion

förlo´ra verb ~de ~t för·lor·ar1o­frivilligt upp­höra att förfoga över NollSYN.synonymmista MOTSATSantonymvinna 2 förlora sin förmögenhetförlora pengar på spelegendomen gick förloradarmén förlorade mark till fienden○spec. med avs. på person (som av­lidit)han har förlorat båda sina föräldrar○äv. abstraktareförlora fot­fästetförlora förståndetförlora tidförlora tron på sig självaktierna förlorade i värdeförlora ngn/ngt (till ngn/ngt), förlora i ngtförlora ansiktetseansikte sedan 1587till lågty. vorloren ’förlorad’, till vorlesen (vorlisen) ’förlora; fördärva’; jfr förlisa, förlust 2bli besegrad i viss strid el. tävling ekon.spel.sport.MOTSATSantonymvinna 1antonymsegra 1 Tysk­land förlorade krigetlaget kämpade bra men förlorade slutligen matchen○äv.ha nack­del av man förlorar på att ta bilen till centrumhan förlorade på affärenförlora (ngt) (mot ngn), förlora (på ngt/att+V)sedan 1551Subst.:vbid1-162850förlorande; förlust