Svensk ordbok 2009, webbversion

förlo´rare substantiv ~n äv. vard. förlorarn, plur. ~, best. plur. förlorarna för·lor·ar·en●person som besegrats af.spel.sport.yrk.premiär­ministern var valets store förlorare○äv. om person som ständigt lider neder­laghan var den födde förloraren○ofta äv. om person som förlorar pengar på politisk reformi mindre sofistikerad pol. debattskatte­reformens vinnare och förlorareen förlorare (i ngt)dålig förlorareperson som blir sur vid förlust​ de som ropade på ny­val var bara dåliga förlorare god förlorareperson som kan bära en förlust väl​ det var en god förlorare som mötte pressen efter förlusten sedan 1840