Svensk ordbok 2009, webbversion
förlov
[
-lå
´
v
]
substantiv
,
ingen
böjning
för·lov
Noll
med förlov sagt
med ursäkt för min rättframhet
ibland är berättelsen med förlov sagt ganska tråkig
sedan 1587
av lågty.
vorlof
’tillåtelse’; jfr
förlova (sig)