Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rmån substantiv ~en ~er för|­mån·en●sär­skild, för­delaktig rättighet som bara till­kommer vissa personer af.förmånserbjudandeförmånsprislöneförmånsemesterförmånundantagsförmångenom sina kontakter kunde hon ut­verka betydande privata förmåner○äv. om an­genäm upp­levelse e.d.; ofta i artighets­fraserjag hade förmånen att få lyssna till en konsert med NNden fred som landet haft förmånen att åt­njutajag har haft förmånen att känna NN i tret­tio år○äv. all­männareför­del i vissa ut­trycken in­samling till förmån för de strejkandeom­ständigheter som är till den miss­tänktes förmån(till) förmån (för ngn/ngt), förmånen (att+V)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. formon; jfr 2mån