Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rman substantiv ~nen förmän, best. plur. förmännen för|­mann·en●person som direkt leder arbete vanligen på lägre nivå och ofta med eget del­tagande i arbetet; särsk. i fabrik samh.yrk.JFRcohyponym1bas 3cohyponym1bosscohyponymchef förmansställninglagerförmanhan är förman för en grupp byggnads­arbetare○äv. all­männareöver­ordnad förman i tjänstenförman (för ngn), förman (på ngt)sedan förra hälften av 1300-talet SOU; 1858 i bet. ’arbetsbas’Uplands-Lagenfornsv. forman ’ledare; förvaltare; kyrk­värd; för­man’