verb ~de ~t
för·men·ar●inte tillåta eller unna att åtnjuta
komm.JFRcohyponymmissunna
befolkningen förmenades elementära mänskliga rättigheterförmena ngn ngt/att+Vsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. formena; till 2men
Subst.:förmenande
2förme´na
verb ~de äv. förmente, ~t äv. förment, pres. ~r
för·men·ar●uttrycka som sin åsikt
ngt åld.komm.JFRcohyponymanse
○ibl. med avs. på person (ofta refl.)han förmenade sig ha rättförmena SATS, förmena ngn Vsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. formena ’förmoda; anse’; till mena
Subst.:förmenande