substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas förmodanden
för·mod·an●det att förmoda
ngt
komm.tid.JFRcohyponymantagandecohyponymgissningcohyponym1tro 1
hennes förmodan visade sig vara riktigen förmodan (SATS), en förmodan (om ngt/SATS)mot förmodan
trots att det verkar osannolikt
ta med ett paraply om det mot förmodan skulle bli regn
sedan 1796