Svensk ordbok 2009, webbversion

förmyndare [-myn´d-el.fö`r-] substantiv ~n äv. vard. förmyndarn, plur. ~, best. plur. förmyndarna för·mynd·ar·en●person som är ut­sedd att sköta en o­myndig persons an­gelägenheter särsk. de ekonomiska samh.yrk.överförmyndarehon ställdes under förmyndare○spec. om person som styr ett rike för en o­myndig regentmest histor.förmyndarregering○äv. bildligtauktoritär person förmyndarmentalitethan vill gärna spela förmyndareförmyndare (för/över ngn)sedan 1387; 1821 i bildlig bemärkelseöppet brev utfärdat av kung Albrekt om Bo Jonssons testamente m.m. (Styffe)fornsv. formyndare; av lågty. vormünder med samma betydelse, till vormünden ’vara beskyddare’; ur fornsaxiska mund ’beskydd’; jfr myndig