verb förnöjde förnöjt, pres. förnöjer
för·nöj·er●särsk. i ett uttryck
skänka (ngn) nöje
komm.JFRcohyponymroacohyponymbehaga 2
ombyte förnöjeromväxling förnöjerförnöja (ngn) (med ngt/att+V)sedan 1709av lågty. vornögen med samma betydelse; jfr nöja sig; jfr fornsv. fornöghia ’tillfredsställa, gottgöra’
Subst.:vbid1-163472förnöjande