Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rnamn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för|­namn·et●en persons individuella namn el. dop­namn; ofta ett av flera, av vilka ett (el. två) är tilltals­namn släkt.JFRcohyponymefternamn hon heter Ulla i förnamnförr var det o­vanligt att till­tala chefen med förnamn○ibl. bildligt i ut­tryck för att ngt bara är början el. det som syns på ytanvard.Har du det stressigt? – Ja, det är bara förnamnettjejer är bara förnamn på hans problem(i) förnamnsedan 1641; 1990 i bildlig bemärkelse