Svensk ordbok 2009, webbversion

förnimm´a verb förnam förnummit förnummen förnumna, pres. förnimmer för·nimm·er●svagt upp­fatta med (ngt av) sinnena vanligen på o­bestämt sätt el. med känsel-, smak- el. lukt­sinnet psykol.JFRcohyponym2känna 1cohyponymmärka 3 hon förnam doften av fint linnehan förnam en flyktig beröring○äv. mer abstraktmärka el. vagt förstå e.d. folk började förnimma verkningarna av krisenförnimma ngt/SATSsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. fornima; efter lågty. fornemen med samma betydelse, med an­slutning till fornsv. nima ’ta, fatta’; jfr förnuft, förnumstig, förnäm Subst.:vbid1-163356förnimmande; förnimmelse