Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rolämpa verb ~de ~t för|­o·lämp·ar●an­gripa den personliga värdigheten hos ngn; vanligen genom skymfande ord men äv. i handling komm.JFRcohyponymförnärmacohyponymsåra 2cohyponymskymfacohyponymförorätta hon förolämpade honom genom att kalla honom ”en habil underhållningsförfattare”han kände sig förolämpad när hon vägrade ta emot gåvanförolämpa ngnsedan 1635efter lågty. verunglimpfen, ty. verunglimpfen med samma betydelse; jfr 2lämpa Subst.:vbid1-163491förolämpande, förolämpning