Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
för|o·lämp·ning·en●bemötande (i ord eller handling) som visar brist på respekt för ngns värdighet
komm.tid.JFRcohyponymkränkning 1cohyponymskymfcohyponymmissfirmelse
en grov förolämpninghon överöste honom med förolämpningarhan tog hennes frånvaro som en personlig förolämpningen förolämpning (av/mot ngn)sedan 1745