verb ~de ~t
för|o·rätt·ar●vanligen perf. part.
bemöta utan tillräcklig respekt för den personliga värdigheten
komm.JFRcohyponymförolämpacohyponymsåra 2cohyponymförnärma
han kände sig djupt förorättad av kritikenförorätta ngnsedan 1712efter lågty. verunrechten med samma betydelse; se 1rätt
Subst.:vbid1-163537förorättande