[-å´rd-]
verb ~de ~t
för·ordn·ar1formellt utse (ngn) att inneha tjänst eller uppdrag
ibl. tillfälligt el. för kortare tid
arb.samh.NN har förordnats till vikarie på tjänstenförordna ngn (till ngn/ngt), förordna ngn (som ngn)sedan 1539efter ty. verordnen med samma betydelse; jfr ordna
2fatta beslut
om viss (juridisk) åtgärd
jur.JFRcohyponym3stadgacohyponymföreskriva
förordna om åtalförordna (om) ngt/SATSsedan 1544Subst.:förordnande