Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´rd-]
substantiv ~en ~ar
för·ordn·ing·en●(typ av) underordnad lag som beslutas av regeringen
utan riksdagens medverkan
jur.sese1lag 1
JFRcohyponym1författning 2cohyponymdekretcohyponym2stadga
utfärda en förordningtillämpningen av lagen regleras i särskild förordningför förordningar av mindre vikt brukas benämningar såsom kungörelse, stadga, cirkulären förordning (om ngt/SATS)sedan 1620