Svensk ordbok 2009, webbversion

förrå´da verb förrådde förrått, pres. förråder för·råd·er1genom svek göra (hemlighet) känd för ngn; spec. mil. men äv. all­männare komm.JFRcohyponymavslöjacohyponymröja 1 förråda en hemligheten stabs­officer förrådde delar av planen för fienden○äv. bildligt(o­avsiktligt) vittna om rynkorna kring ögonen förrådde hennes ålderförråda ngt/SATS (för ngn)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. forraþa; av lågty. vorraden, eg. ’skada genom dåliga råd’ 2svek­fullt lämna ut (ngn/ngt) till fiende mil.samh.JFRcohyponymsvika han förrådde sitt landJudas förrådde Jesusförråda ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-LagenSubst.:vbid1-163746förrådande; förräderi (till 2)