Svensk ordbok 2009, webbversion

försä´kran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas försäkringar för·säkr·anbestämt ut­talande som ut­lovar visst handlings­sätt eller viss attityd komm.tid.JFRcohyponymförsäkring 1cohyponymutfästelsecohyponymlöfte 1 kungaförsäkranlojalitetsförsäkranen lugnande försäkranhan behövde en försäkran om hennes kärleken försäkran (om ngt/att+V/SATS), en försäkran (SATS)sedan 1709