Svensk ordbok 2009, webbversion

försä´kring substantiv ~en ~ar för·säkr·ing·en1ut­talande som inne­bär att ngt ut­lovas komm.tid.JFRcohyponymförsäkrancohyponymlöfte 1 de har fått försäkringar om fort­satt stödtrots försäkringar om mot­satsen trodde hon att han var skyldigförsäkringar (om ngt/SATS), försäkringar (SATS)sedan 1508brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. forsäkring 2skyddande av­tal som ut­lovar ekonomisk ersättning (till ena parten) vid in­träffad skada mot regel­bunden betalning av (relativt sett) mindre av­gift (premie) ekon.försäkringsagentförsäkringsskyddförsäkringstagareallriskförsäkringbilförsäkringlivförsäkringpersonförsäkringreseförsäkringsjukförsäkringen privat försäkringteckna en försäkringta en försäkring på båtenbetala försäkringen på husetförsäkringen har gått utförsäkring mot o­hyraförsäkringen täcker bara 50% av förlustenenligt försäkringen ersätts bara nu­värdet av inventarierna○äv. om mot­svarande dokumentläs i­genom det fin­stilta på försäkringen○äv. om lag­stadgad ersättning el. annan för­mån som staten ger med­borgare vid inkomst­bortfall el. vård­behovsocialförsäkringall­män försäkringen försäkring (av ngn/ngt), en försäkring (mot ngt)sedan 1667