Svensk ordbok 2009, webbversion

försätt´a verb försatte försatt, pres. försätter för·sätt·er1ofta refl. bringa i visst läge, sinnes­tillstånd e.d. NollJFRcohyponym1bringa 2 den miss­tänkte försattes på fri fothan lyckas all­tid försätta gästerna i den rätta stämningenhon hade försatt sig i en o­behaglig situationförsätta ngn/ngt (i/på ngt)sedan 1657efter lågty. vorsetten med samma betydelse 2i vissa ut­tryck förflytta Nolli fantasin försätter vi oss till 1200-taletförsätta ngn/ngt till ngtkunna försätta bergseberg sedan 15263förspilla ngt åld.tid.de fick försätta mycken tid med väntanförsätta ngtsedan 16154blanda upp tekn.försätta silver med kopparredningen försätts med vattenförsätta ngt med ngtsedan 1633efter ty. versetzen med samma betydelse Subst.:vbid1-165196försättande