Svensk ordbok 2009, webbversion

förså´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·såt·eti vissa ut­tryck dold för­beredelse för över­fall komm.mil.tid.JFRcohyponymanslag 5 lägga försåt för fiendenhan anade list och försåtäv. konkretbak­håll ligga i försåt(i) försåt (för ngn)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forsat, till sitia firi, eg. ’sitta i vägen för ngn’; jfr 2såt