Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
för·såt·et●i vissa uttryck
dold förberedelse för överfall
komm.mil.tid.JFRcohyponymanslag 5
lägga försåt för fiendenhan anade list och försåt○äv. konkretbakhåll
ligga i försåt(i) försåt (för ngn)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forsat, till sitia firi, eg. ’sitta i vägen för ngn’; jfr 2såt