Svensk ordbok 2009, webbversion

försö´k substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·sök·et1handling som är av­sedd att och bör ha möjlighet att åstad­komma ngt med större el. mindre risk för miss­lyckande af.jur.tid.JFRcohyponymansats 1 medlingsförsökövertalningsförsökett bra försökett gott försökett tappert försökett försök till skämtförsöket att hitta en lägenhet miss­lyckadeshon gjorde ett nytt försök att lugna honom○äv.handling som prövar ngt han slog ett nummer på försök○spec. om ett av ett begränsat an­tal till­fällen att ut­föra viss prestationsportrekordförsökhon klarade höjden i tredje försöketett försök (till ngt/att+V), ett försök (att+V)sedan 1740till försöka 2av­gränsad (natur)vetenskaplig under­sökning och mätning (av ngt) under väl kontrollerade förut­sättningar vanligen om upp­repning av standardexperiment, särsk. i pedagogiska samman­hang tid.vetenskapl.JFRcohyponymexperimentcohyponym1prov 1 försöksledarekemiska försökförsök med fallande kropparförsök (med ngt/att+V)sedan 17273första tävlings­omgång för att välja ut de bästa del­tagarna för fort­sättningen; vid idrotts­tävling med större an­tal del­tagare sport.tid.försöksheathon blev ut­slagen redan i försöken på 100 meter(i) försöketsedan 1900