Svensk ordbok 2009, webbversion

försör´ja verb försörjde försörjt, pres. försörjer för·sörj·er●an­svara för det fort­löpande uppe­hället för ngn; särsk. direkt och i fråga om mat, kläder och bo­stad ekon.JFRcohyponymunderhålla 2cohyponym2föda 2 det är svårt att försörja en familj på en lön○ofta refl.en halvtids­tjänst kan ingen försörja sig på○äv.fort­löpande till­föra material, energi e.d. pappers­industrin måste försörjas med massa från annat hållförsörja ngn (på ngt), försörja ngn/ngt (med ngt)sedan 1526av lågty. vorsorgen, ty. versorgen med samma betydelse; jfr 2sörja 2 Subst.:vbid1-165285försörjande, försörjning