verb ~de ~t
för·sak·ar●uppoffra sig genom att avstå från
ngt
NollJFRcohyponymundvaracohyponymumbäracohyponymavstå
de fick försaka semesterresan det året de köpte husförsaka ngtsedan 1497öppet brev från domkapitlet i Uppsala om skadeersättning (Styffe)fornsv. forsaka; av lågty. vorsaken med samma betydelse, eg. ’bestrida, förneka’, till sak i bet. ’strid, tvist’
Subst.:vbid1-163816försakande;
försakelse