Svensk ordbok 2009, webbversion

förse´ verb försåg äv. ~dde, ~tt för·ser●ofta perf. part. ge (ngn) vad som behövs i större mängd NollJFRcohyponymutrusta förse skolan med modern dator­utrustningförse flyktingarna med kläder○äv. mer konkretsätta fast (nöd­vändigt före­mål) på JFRcohyponymanbringa förse brevet med fri­märkeen revolver försedd med ljud­dämpare○ofta. refl., ibl. med bi­betydelse av rofferiförse sig med pennor på förrådethan såg verkligen till att förse sig av buffénförse ngn/ngt av/med ngtsedan ca 1400Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forsea ’se till; förse’; av lågty. vorsen ’iakt­ta; sörja för; förbi­se; försumma’ Subst.:vbid1-163885förseende