Svensk ordbok 2009, webbversion

förskju´ta verb försköt förskjutit förskjuten förskjutna, pres. förskjuter för·skjut·er1ute­sluta släkt.det ena goda behöver inte förskjuta det an­dra○särsk.vägra att längre kännas vid hon försköt sin son när han började an­vända narkotikaförskjuta ngn/ngtsedan 1614till skjuta i bet. ’fösa undan’ 2vanligen refl. el. pass. rubba ur det ur­sprungliga läget tid.höft­leden har förskjutitsstadens centrum började förskjutas öster­utperspektiven har förskjutits sedan 50-talet○äv. i fråga om tidsförhållandenmötet försköts fram­åt ett par veckorförskjuta ngt (ngnstans) (TID)sedan 1859efter ty. verschieben med samma betydelse 3betala (till ngn) i för­skott åld.ekon.han kunde lyckligtvis förskjuta dem det nöd­vändiga beloppetförskjuta (ngn) ngtsedan 1558efter ty. vorschießen med samma betydelse; jfr förskott Subst.:vbid1-163981förskjutande, förskjutning (till 1 + 2)