verb förskräckte förskräckt, pres. förskräcker
för·skräck·er●väcka plötslig (stark) rädsla hos
ngn
komm.JFRcohyponymskrämmacohyponymförfära
han förskräckte dem med sina trapetskonsterförskräcka ngn (med ngt/att+V)spåren förskräckersespår 1
sedan 1508brev från Olof Jonsson till Svante Nilsson om oreda i kungsfodringen i Uppland (Styffe)fornsv. forskräkkia; av lågty. vorschrecken med samma betydelse; se skräck
Subst.:förskräckelse