Svensk ordbok 2009, webbversion

förskräck´else substantiv ~n ~r för·skräck·els·en●särsk. i vissa ut­tryck plötslig häftig rädsla vållad av ngn yttre faktor psykol.tid.JFRcohyponym1fasa de upp­täckte till sin förskräckelse en orm under verandanhon svimmade av förskräckelsebilen körde i diket men de kom undan med blotta förskräckelsen(till ngns) förskräckelse, förskräckelse (över ngt/att+V/SATS)ta en ända med förskräckelsese2ända sedan 1507brev från fru Märta Ivarsdotter till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. forskräkkilse