Svensk ordbok 2009, webbversion

förskyll´a verb förskyllde förskyllt, pres. förskyller för·skyll·er1vara skuld till åld.Nollsjälv förskylla sin o­lyckaförskylla ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. forskulda, forskylla; efter lågty. vorschulden med samma betydelse; jfr skylla 2förtjäna åld.Nollhan hade förskyllt en bättre behandling○spec. jur. (fullt brukl.)dom­stolen fann att brottet förskyllde fängelseförskylla ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-164095förskyllande; förskyllan